Minnesord över Bengt-Eric Rösth 1956-2021

En äkta “Plebsare” har gått ur tiden alldeles för tidigt. Becke är kanske för huvuddelen av dagens spelare och ledare en okänd person, samtidigt som alla som var aktiva i klubben på 70-, 80- och 90-talet vet vem Becke var, och det är viktigt att vi minns alla de som betytt och gjort stora insatser för klubben.

Becke debuterade i A-laget under klubbens storhetstid på seniorsidan 1977. Klubben vann SM det året, men Becke fick inte hänga den åtråvärda medaljen runt halsen pga för få spelade matcher. Avsaknaden av detta SM-tecken kom till del att kompenseras av den guldmedalj som kom i samband med seger i svenska cupen samma år.

Becke hade med sina snabba ben och lätta kropp en given plats i backlinjen, där han ofta mottog bollen av sina medspelare i ett sent läge, och belönades därför rikligt med tunga kroppstacklingar. Becke spelade ett självuppoffrande spel, där den egna bekvämligheten fick stå tillbaka för lagets framgång på planen. Becke tillhörde kategorin spelare som alltid var på träningarna oaktat väder eller tid på året. Han var en given spelare i laguppställningen som alltid gjorde sin del på det bästa vis han kunde, och personifierade i många stycken det vi i dagligt tal benämner “en slitvarg”. Det är den kategorin av spelare som kanske inte syns och hörs mest, men som samtidigt utgör den viktiga pusselbit som får ett lag att vara ett lag.

Becke älskade sporten och kom med tiden att bidra till klubbens fortsatta utveckling, och faktiska överlevnad vid en tidpunkt då klubbens fortsatta existens var hotad. Becke hade sin storhetstid som aktiv spelare framförallt under sent 70-tal, 80-tal och en bit in i 90-talet. Under del av den tiden var Becke även lagkapten, och senare kom Becke att utgöra en viktig ledare i flera positioner, både som kassör och som klubbens ordförande. En av rollerna som kanske kom att bli den viktigaste var att verka som ungdomsledare och förebild för juniorspelarna under 80-talet.

Många är de historier och minnen som idag återberättas av den tidens juniorer och unga A-lagsspelare, där Beckes stöd, råd och förmåga att se, “pusha” och lyfta de några år yngre spelarna, så att de i sin tur vågade kliva fram och utvecklas i sitt spel, och till del även som individer i de viktiga ungdomsåren. Becke arbetade vid denna tid på en cykel- och skidaffär vid namn “Ski total” och disponerade där en imponerande Chevroletpickup vars flak har transporterat oräkneligt många juniorer, cyklar, träningsväskor, rugbybollar och ett och annat ölflak.

Nu var ju inte Beckes liv bara rugby, och den största och viktigaste delen kom att utgöras av den irländska skönheten Nuala som Becke träffar under en tågluff. Nuala introduceras i klubben i samband med att Plebs deltar i Malmös 25-års jubileumsturnering sommaren 1979. Becke möter upp Nuala på Kastrup och Nuala åker med i spelarbussen hem till Uppsala, och är sedan dess en viktig och närvarande “rugbymamma” för den tidens unga spelare. En relation och kontakt som än idag upprätthålls med flera gamla juniorer, och som fortsättningsvis kommer att vara betydelsefull.

Becke och Nuala gifter sig och i början av 80-talet utökas familjen med sonen Daniel och några år senare dottern Lisa. Becke med familj arbetar under några år i USA, men släpper aldrig kontakten med klubben, och är under klubbens svåra tid vid mitten av 80-talet, starkt engagerad i klubbens fortsatta existens. Lika engagerad är Becke i samband med etableringen av den nya klubblokalen på Kyrkogårdsgatan 1984, där Becke är med och snickrar och bygger så att klubblokalen kan bli den centrala samlingspunkt som klubben så väl behöver.

2015, då klubben firar sitt 50-års jubileum, har cancern fått ett ordentligt grepp om Becke som inte orkar närvara vid festligheterna, inte heller vid den VM-resa i England samma år som klubben arrangerar. En period efter svarar Becke bra på behandling och mediciner, vilket gör att han kan åka med en oldboys rugbyresa 2016 till England och se en match med London Scottish. 2018 åker ett oldboysgäng bestående av några av de gamla juniorerna till Irland för att uppleva en match där Irland för andra gången i modern tid besegrar de mäktiga All Blacks. Biljetter till matchen går inte att uppbringa, men avnjuts på en större sportpub, där stämningen är magisk.

Beckes dröm är dock att se All Blacks live och detta möjliggörs hösten 2021 då Emmanuel “Emma” Ezra lyckas komma över matchbiljetter till Wales-All Blacks som avgörs på Cardiff Arms park. All Blacks inleder med sin klassiska “Haka”, vilket gör Becke tårögd, de spelar ett fantastiskt spel och vinner matchen, Becke bär en All Blackskeps och erbjuds bänkgrannarnas öl som tack för det fina spelet. Detta är exempel på den läktarkultur som tillsammans med den fantastiska sport rugbyn utgör och som är orsaken till att rugbyn var så älskad av Becke och många av oss andra.

17 dec 2021 är vi några gamla juniorer som samlas hemma hos Ezra som bjudit in till en enkel middag, tillsammans med Becke. Becke är trött och märkt av sin sjukdom, men vill vara med under kvällen där vi tittar på medtagna kort, minns svunna tider och berättar samma gamla historier ytterligare en gång. Iförda nya rugbytröjor som vi fått av Bengan Öberg från Enköping har vi gemensamt en fin sista kväll tillsammans. 26 dec 2021 somnar Becke in, omgiven av sin älskade familj.

En på olika vis stor spelare, ledare, coach och föregångsman har gått ur tiden alldeles för tidigt. Vi kommer minnas dig och saknar dig, tack för allt, vila i frid.

“Rugbyjuniorerna” genom Peter “Kirre” Cauwenbergh